- I boken Ringaren i Notre Dame var Esmeralda från början ett franskt barn, som hamnade hos zigenarna, vilket har får en viss betydelse i slutet genom att hon återfinner sin biologiska mor - strax innan hon blir hängd. Några sådana oklarheter med Esmeraldas ursprung finns inte i filmen, där Esmeralda för övrigt är mycket mörkt tecknad. Däremot uppges Quasimodo i filmen vara av zigensk härkomst, vilket också antyds i boken.

- Claude Frollo i boken var inte domare utan ärkediakon, och han dödade inte Quasimodos mor utan hittade helt enkelt Quasimodo och tog hand om honom, precis som domare Frollo påstår sig ha gjort i filmen (fast där är det ju lögn). Episoden då Quasimodo blir Alla tokars kung motsvaras av två episoder i boken. I den första blir han narrpåve men Frollo avbryter det hela och hämtar hem honom. I den andra blir han piskad efter en farsartad rättegång, blir hånad och får saker kastade på sig av pöbeln medan Frollo inte vågar ingripa, men får vatten av Esmeralda.

- I boken döms Esmeralda till att bli hängd, inte till att brännas levande. Frollo är med i domargruppen som dömer henne, men har ingen ledande ställning där. Senare försöker han tvinga henne att ingå ett sexuellt förhållande med honom och utlämnar henne till stadsvakterna som hämnd för att hon vägrar.

- Förutom att Frollo framställs som ondare i filmen än i boken, framställs även kapten Phoebus som hjältemodigare i filmen än i boken. Och medan Quasimodos mor i filmen framställs som ett stackars oskyldigt mordoffer som försöker rädda sitt barn, är hennes närmaste motsvarighet i boken en skum spågumma som kidnappar Esmeralda och lägger dit Quasimodo istället, ungefär som trollen var ökända för att göra i gammal folktro.