Skillnader mellan romanen och filmen
Pongo och de 101 dalmatinerna följer i stort sett romanen som den bygger på. Flera av figurerna i boken har dock tagits bort eller slagits ihop för att bilda nya figurer i filmen.
- I boken finns två barnskötare, Nanny Cook och Nanny Butler, som i filmen har slagits ihop för att bilda hemhjälpen Nanny. Filmens Perdita är också en sammanslagning av två figurer; Pongos fru Missis och den övergivna dalmatinern Perdita. I boken tar herr och fru Dearly (filmens Roger och Anita) hem Perdita för att agera fostermamma åt Pongo och Missis 15 valpar, då Missis inte har tillräckligt med mjölk åt alla 15. Mot slutet av boken introduceras dalmatinern Prins, som visar sig vara Perditas man; i filmen är den figuren helt borttagen.
- En annan ändring från boken till filmen är Rogers yrke, från matematiker i boken till kompositör i filmen.
- När Cruella de Vil besöker makarna Dearly bjuder hon hem dem på middag. Hon är dessutom gift och ägare till en vit persisk katt. Inget av detta finns med i filmen. När hennes kumpaner Saul och Jasper Baddun (filmens Hjalle och Jeppe) kidnappar valparna är det hon som uppehåller Nanny Cook och Nanny Butler, vilket hon inte gör i filmen.
- Pongo och hans fru ger sig av för att hitta sina valpar efter att ha fått nyheter genom skymningsskällandet, men deras färd är mycket mer detaljerad i boken. I boken är det även de som initierar fritagningen av valparna och befinner sig i rummet när Cruella beordrar bröderna Baddun att döda och flå valparna. I filmen har dessa uppgifter tagits över av Översten, Kapten och Sergeant Rapp, medan Pongo och Perdita anländer efter att Rapp påbörjat fritagningen.
- Under resan hem måste de gömma sig för Cruella och rullar runt i sot för att efterlikna labradorer. Medan detta är det enda sättet för gruppen att ta sig till flyttbilen som ska köra hela vägen till London i filmen, används tricket i boken enbart för att kunna gå vidare till nästa stad. Väl där upptäcker de flyttbilen av en slump och den efterföljande biljakten där Cruella jagar dem och försöker preja ner flyttbilen i en ravin finns bara i filmen.
- När de väl är tillbaka i London springer de hem till sina ägare. I filmen gör hundarna det så fort de kommit till London, medan de i boken tar en avväg till Cruellas hus i London först. De gör detta när de möter Cruellas vita katt som vill hämnas eftersom Cruella avlivat flera av hennes kattungar. Hundarna hjälper till genom att sota ner alla hennes dyrbara pälsar.
- Såväl i boken som i filmen bestämmer sig makarna Dearly att starta en kennel för dalmatiner. Där slutar filmen, medan det avslöjas i boken att de köper Helsikegården (filmens Häxeberg) för ändamålet, det vill säga det hus där valparna hölls instängda.
Historielektion - Pongo och de 101 dalmatinerna
Pongo och de 101 dalmatinerna är den första Disneyfilmen som utspelar sig i nutid, nämligen 60-talet i London, England.
Den baserades på barnboken "De hundra och en hundarna" av Dodie Smith som publicerades första gången 1956. Smith hade själv dalmatiner, varav en hette Pongo. Smith fick inspirationen till boken när en nära vän till henne kommenterade att djuren hade vackra pälsar som skulle göra sig utmärkta som klädesplagg.
Fel och missar i parken, del 3
För att få Rogers uppmärksamhet rycker Pongo åt sig hans hatt och kastar upp den på bänken som Anita sitter på. När Anita och Perdita lämnar platsen följer Pongo efter med Roger som glömmer kvar hatten. Men några sekunder senare håller Roger plötsligt i hatten.
Collie
Julius Svendsen hade animeringsansvaret för Collien som räddar Pongo och hans familj från snöstormen.
Cruella De Vil's historia kanske blir spelfilm
Cruella De Vil dök upp på bioduken första gången 1961 i filmen Pongo och de 101 dalmatinerna och är en personlig favoritkaraktär hos personalen på Disney. Här kan ni läsa ett gammalt inlägg om hur hon skapades.
Cruella De Vil har tidigare spelats av Glenn Close i spelfilmen 101 dalmatiner från 1996.
Fel och missar i parken, del 2
Fel och missar i parken, del 1
Till att börja med har Anita endast en bok med sig in i parken. När hon går ifrån bänken där Roger först fått syn på henne och Pongo springer ikapp har hon fortfarande en bok i famnen, men efter att hon trillat ner i dammen har boken plötsligt bytts ut till en väska.
Hur många fläckar finns med i de 101 dalmatinerna?
Det finns en person som räknat alla fläckar på hundarna, bildruta, för bildruta. Totalt blev det 6 469 952 stycken.
Fel och missar i Tuffs äventyr i London
Redan i första scenen går Roger runt i sitt musikrum. Det finns ingen stol vid pianot och det är fullt av valpar överallt. Men när han lyfter upp en av valparna får han en idé till en ny låt och sätter sig plötsligt på en stol framför pianot och i samma scen har alla valparna försvunnit, förutom den som han lyfte upp.
Om man jämför med originalfilmen så har valparnas utseende också förändrats.
Förutom animationsfel så säger både Pongo och Tuff flera gånger under filmens gång att det är 101 dalmatinervalpar, trots att dom bara är 99 stycken. Även under skymningsskallet säger alla hundarna att det är 101 valpar som blivit stulna.
"Du menar att vi får smutsa ner oss?"
"101...? Vad kommer alla dom ifrån?"
"Är du en av dom femton stulna valparna?"
Cruella De Vil
Cruella De Vil är tecknad av Nine Old Men's Marc Davis och är en av alla Disneyanimatörers favoritskurk. Det sägs att Davis ofta skrattade under tiden han målade Cruella eftersom det var ett sånt nöje att måla karaktären.Hon är tecknad med ett väldigt överdrivet kroppsspråk som Davis efteråt ångrade då hon tog över varenda scen hon medverkade i, men dom andra animatörerna anser att det var det som gjorde henne så fantastisk. Första gången hon syns i bild ser man hennes silhuett som en spindel. Den korta scenen blev många animatörers favoritscen eftersom man redan då förstod att skurken var påväg att göra entre.
Namnet Cruella De Vil kommer från orden "cruel" (elak) och "devil" (djävul). I vissa dubbningar har hennes efternamn ändrats till De Mon (demon).
Marc Davis och Cruella De Vil
Historien bakom Pongo och de 101 dalmatinerna
Allting började med en kvinna som hette Dodie Smith. Hon ägde tre dalmatiner (en av dom hette såklart Pongo) och en dag sa en av hennes väninnor att man hade kunnat göra en väldigt fin päls av dom. Detta inspirerade Smith till att skriva en bok som fick titeln " De hundra och en dalmatinerna". Walt Disney fastnade för idéen och bestämde att deras nya film skulle baseras på boken, men då han själv var så upptagen med Disneyland gav han ansvaret till en man vid namn Bill Peet som genom åren jobbat sig upp på Disney studio från att vara assistent till animatörerna till att bli storyansvarig, vilket innebär att man planerar hela filmen scen för scen.Bill Peet ändrade på allting som Disneys publik var vana vid att se. Allting var nyskapande och animatörerna fick prova på en helt ny tecknarstil. Producenten Don Hahn berättar i en intervju att "I Pongo och de 101 dalmatinerna ser man hur begåvade animatörer gör sitt bästa jobb någonsin. Men man ser också att Walt Disney sörjer att han måste släppa sin vackra, romantiska stil som han älskade och byta ut den mot en enklare stil som såg mer tidsenlig ut." Trots att en av filmens huvudkaraktärer jobbade som låtskrivare så har filmen endast tre låtar, vilket var väldigt ovanligt eftersom Disneys tidigare klassiker hade varit musikaler. Historien i sig var också annorlunda. Majoriteten av Disneys filmer slutar med att prinsen och prinsessan gifter sig, men den här filmen börjar med ett bröllop och visar äktenskapet under filmens gång. Detta är den första Disneyfilmen som inte är baserad på en klassiker eller en saga.
Speciellt bakgrunderna visade en ny tecknarstil som man aldrig tidigare sett i en Disneyfilm
Cruella De Vils omskrivna låt
Melodin gick ganska snabbt och texten skulle gå så här:
Cruella De Vil: "Varje kväll blir jag nästan galen
Jag hör häxornas ramsa i min hjärna
Cruel, cruel, Cruella
Djävul, djävul, De Vil"
Men en dag när han kom till jobbet bestämde han sig för att ett bluestempo skulle passa rollfiguren bättre, så han bytte ut melodin men då passade det inte att skurken skulle sjunga låten. Texten skrevs om ännu en gång och det slutade med att Rodger fick sjunga den istället.
Har du tänkt på att...
"Femton valpar? Åh, Pongo pojken, det är fantastiskt!"
Pongo och de 101 dalmatinerna (1961)
Klassiker nummer 17
Lyckan är fullständig. Pongo och Perdita kan glädja sig åt sin första valpkull. 15 oemotståndliga små dalmatiner! Idyllen störs dessvärre av mattes gamla skolkamrat Cruella de Vil, också hon stor hundälskare, men inte för valparnas charm utan mer för deras pälsar - som skulle göra sig mycket bättre på henne. Plötsligt en dag är valparna bortrövade! Finns något samband med Cruellas snedvridna hundintresse och valpnappningen? Och vilken roll spelar skurkarna Jeppe och Hjalle i sammanhanget? När inte ens Scotland Yard kan hitta valparna, går Stora Hundlarmet och jyckar av alla sorter över hela landet hjälps åt att leta.
