- Esmeralda är den tredje Disneyprinsessan som är barfota genom hela filmen. Den första var Törnrosa, den andra Pocahontas och den fjärde är Rapunzel.
- Hon är den andra Disneyprinsessan som lever i Frankrike. Belle är den första.
- Demi Moore gör originalrösten.
- Hon är den andra Disneyprinsessan som blir utsatt för rasism. Första gången en karaktär blev utsatt för det var i Pocahontas.
- Esmeralda och Snövit är dom enda kvinnliga karaktärerna som man kan se be under en Disneyfilm.
- Hon är den första kvinnliga karaktären som har gröna ögon.

Låten "Som eldar" (Hellfire) är Disney mörkaste sång. Den handlar om ondska och lust, vilket inte är vanligt att höra i en Disneylåt.

Scenen där man kan se Esmeralda dansa sensuellt i elden gick animeras om, eftersom hon i originalscenen var naken.

 

Det är aningen förvirrande att lista ut geten/bocken Djalis kön. I originalfilmen Ringaren i Notre Dame säger Esmeralda "Han är inte särskilt förtjust i soldater" och under filmens gång får man se hur stenstatyn Hugo får upp ett intresse för Djali utan att få sina känslor besvarade. Men i uppföljaren ger Djali Hugo en "djurkyss".

 

Ogenomtänkt misstag från producenterna eller skapade Disney sitt första homosexuella par i Ringaren i Notre Dame 2?

 

Något man inte alltid tänker på är hur lika vissa karaktärer är. Om man jämför Ringaren i Notre Dame med Trassel kan man hitta många likheter.

Quasimodo och Rapunzel saknar båda tillåtelse att lämna sina hem på grund av deras "föräldrar", men båda två smyger senare i filmen ut i alla fall och möter och förälskar sig i en utstött (Quasimodo i Esmeralda och Rapunzel i Flynn Rider). Båda två är också konstnärligt begåvade då Quasimodo täljer trägubbar och Rapunzel målar. Karaktärerna drömmer båda två om att få vara fria.

Filmernas skurkar har också många likheter. Varken Frollo eller Gothel har några magiska krafter, dom utnyttjar folk i sin närhet för sina egna personliga skäl, båda sjunger en sång om varför deras "barn" inte ska lämna sina hem och både Frollo och Gothel dör genom att falla från en hög byggnad.

- I boken Ringaren i Notre Dame var Esmeralda från början ett franskt barn, som hamnade hos zigenarna, vilket har får en viss betydelse i slutet genom att hon återfinner sin biologiska mor - strax innan hon blir hängd. Några sådana oklarheter med Esmeraldas ursprung finns inte i filmen, där Esmeralda för övrigt är mycket mörkt tecknad. Däremot uppges Quasimodo i filmen vara av zigensk härkomst, vilket också antyds i boken.

- Claude Frollo i boken var inte domare utan ärkediakon, och han dödade inte Quasimodos mor utan hittade helt enkelt Quasimodo och tog hand om honom, precis som domare Frollo påstår sig ha gjort i filmen (fast där är det ju lögn). Episoden då Quasimodo blir Alla tokars kung motsvaras av två episoder i boken. I den första blir han narrpåve men Frollo avbryter det hela och hämtar hem honom. I den andra blir han piskad efter en farsartad rättegång, blir hånad och får saker kastade på sig av pöbeln medan Frollo inte vågar ingripa, men får vatten av Esmeralda.

- I boken döms Esmeralda till att bli hängd, inte till att brännas levande. Frollo är med i domargruppen som dömer henne, men har ingen ledande ställning där. Senare försöker han tvinga henne att ingå ett sexuellt förhållande med honom och utlämnar henne till stadsvakterna som hämnd för att hon vägrar.

- Förutom att Frollo framställs som ondare i filmen än i boken, framställs även kapten Phoebus som hjältemodigare i filmen än i boken. Och medan Quasimodos mor i filmen framställs som ett stackars oskyldigt mordoffer som försöker rädda sitt barn, är hennes närmaste motsvarighet i boken en skum spågumma som kidnappar Esmeralda och lägger dit Quasimodo istället, ungefär som trollen var ökända för att göra i gammal folktro.